microlifeinatlanta

Igår var jag på underbart bra humör när jag kom hem från jobbet att bestämde mig för att ta min första springtur här. Hade kolla ut en lämplig väg på kartan men efter ett tag hade jag såklart tappat bort mig och i samma veva insåg jag att jag hade ett hål i ena fickan på shortsen så husnyckeln hade ramlat ut. Så jag vände tillbaka i mörkret för att leta efter nyckeln men efter en timmes letande var jag tillbaka vid Julias hus men utan nyckel. Försökte ringa Julia som var på konferens i Philladelphia och inte gick att få tag i. Vid detta laget är jag ganska kall, klockan är ju åndå 10 på kvällen och jag har kylts ner efter springandet så jag är inte så sugen på att sitta ute. Har mobilen med mig men har så klart inte lagt in Julias pojkväns nummer, det ligger inne i huset på mitt rum.  Allt jag kunde göra var att sitta och titta in på katterna som sitter inne i värmen. Kändes lite som omvända världen. Om det är så det känns att vara katt vill jag inte riktigt byta. Så sittandes på verandan utan något att göra börjar jag leka lite med mobilen och inser att det finns ett USA nr i ringda samtal som jag inte vet vad det är och inser tillslut att Julia lånade min mobil för att ringa sin pojkvän min första dag i Atlanta. Tack gode gud! Efter ett samtal och lite väntande får jag äntligen komma in i värmen och in i duschen! Det var den bästa duschen på länge!